Vårfunderingar

Lalilali.

Är det bara jag som längtar till våren? Jag orkar inte mer slask eller snö, vind eller… ja, något vinteraktigt. Nu ska knopparna börja blomma, snön ska smälta och vi ska slippa ha på oss stora feta kläder (som kan vara mysiga ibland, men nu har jag haft min jacka för länge,) som man som sagt har burit alldeles för länge. Ibland brukar jag bara spana ut ur mitt fönster och kika runt lite på huset mittemot, stirra upp i himlen eller bara kolla ned på gatan. Men de närmaste dagarna har jag fastnat med blicken på taket mittemot, när jag skulle stirra upp på himlen. Då tittade jag  på en liten bit av snön på taket mittemot, snön hängde ut lite på väggen – som om den skulle trilla ned, när som helst. Jag stirrade länge på den, som om min blick skulle smälta den så att den föll ned. Men den sitter kvar. Varje gång jag kollar ut genom mitt fönster fastnar jag där med blicken en liten stund, det är som snöhögen stirrar tillbaka, så att man inte vill släppa blicken från den. Men när den väl trillar ned då vet jag att snart kommer våren. Här kommer några sommar- eller våraktiga bilder som kan vara mysiga när man sitter innomhus:

Skiss-älskare

Lalilali.

För några dagar sedan rensade vi garderoben. Efter mycket arbete kan man nu se de stora flyttningslådorna som är fyllda med…allt möjligt. Och nu ligger det tre stora papperspåsar fyllda med tavlor utanför mitt rum. Jag har knappt tittat dit men igår kände jag för att sätta mig där och gå igenom lite tavlor. Det var verkligen tur att jag gjorde det, för jag blev helt förälskad i massvis med bilder: Målade av min syster, en inramad tygbild, en målning som pappa har ritat, massa fina skisser och, den finaste skissen jag sett som föreställer min familjs lantställe. Hela huset var med från ett fint perspektiv och alla träd, buskar..ja, allt var med! Så nu har jag blivit en skiss-älskare. Tänk vad fint med en sån bild på väggen. I påsen där jag hittade bilden fanns också en jättegammalt foto på mig när jag var mycket yngre. Nu har jag den underbara bilden på mitt skrivbord och gör mig glad varje gång jag kollar på den, den väcker gamla minnen jag knappt minns längre. Så fråga om gamla bilder eller försök leta reda, gräva fram eller bara öppna en låda och sätt upp bilden någonstans. Om du inte redan har fulla väggar med gamla bilder.  Nu ska jag kolla på mitt skrivbord så jag blir lite glad. Hejdå!

Melodifestivalen

Lalilali.

Ja, för några minuter sedan stod tv:en på och schlagermusik strömmade ut ur högtalarna. Inte precis min smak. För det mesta tycker jag hela progammet var lite pinsamt och lite så där barnprogramaktig. Jag vill inte låta så negativ men det var inte så underhållande. Därför tänker jag ägna mina lördagskvällar med mysig musik, mysig film och mysigt och gott snacks. På tal om det har jag ”Godis-sötsak-läskförbud” I år. Bara en sötsak i veckan, bara en godisbit i veckan och bara ett glas läsk i veckan. Svårt men värt. Jag gillar inte såna där slajmiga gröna larvar som är tröga att tugga, utan kola, choklad och karameller. Jag fattar inte varför jag ändrade mig om godis, men jag känner inte för sånt alls längre. Men visst är det ändå underbart gott med sockret på de blåa flaskorna eller lakritsen på dödskallarna. Det finns så många sorter att man behöver en hel del pengar, skålar, påsar och mage(!!) för att provsmaka pyttelite på varje sort. Blunda lite och se de där underbara bilderna på godiset i affären. Speciellt den där affären med godis på marken under glasgolvet. Om du inte sett något liknande någon gång kan du bara föreställa dig hur det skulle se ut. Som du kanske märker gillar jag fortfarande godis, men jag föredrar torkade äpplen istället. Just ja, nu kanske jag suktar er… Så för att gottgöra er ska jag skriva ner de bästa låtarna jag gillar just nu.

• Det är så jag säger det – Håkan Hellström
•  1234 – Feist
• Big old trees – Taxi taxi!
• Man in the mirror – Michael Jacksson
• We are the people – Empire of the sun
• Imagine – John Lennon

Hejdå och lyssna nu noga på dessa låtar och artister!

Istappar

Lalilali.

Gud vad skönt det var att skriva det. Lalilali. Mmm. Efter massa månader, dagar och timmar ska jag börja att skriva igen. Och den här gången är jag riktigt laddad. Lalilali.

Jag läste tidningen i morse, men det ångrar jag. Det stod om en kvinna som fått en istapp i huvudet. Hon var så klart tvungen att åka till akuten. Jag skäms lite över det, men jag har alltid velat åka ambulans. Men helst inte vara skadad. Men nu vill jag helst barar slippa såna där bilar över huvud taget. Vad är det som är så coolt med en färggladbil som får åka lite hipp som happ? Jag tänker i alla fall sluta vilja åka ambulans. Stackars kvinna förresten. Och jag blev ju lite rädd när vi skulle simma idag i skolan, och gå förbi jätte istappen  på vägen. Och sen så skulle vi gå under ett snötäckt tak. Man bara kollar upp och tänker på de som jobbar där uppe. Som skottar bort all snö. De måste vara modiga. Eller åtminstonde ha mage att klättra upp på 10 meters höjd och sedan nästan hänga vid kanten med en snöfylld spade med ett litet tygstycke om magen som ska vara hjälplinan. Jag kanske överdriver lite men tänk ändå tanken att stå där uppe och se ut över landskapet. Och sen ska man ta bort snön.

Jag gillar inte slasket så mycket. Jag tror nästan ingen gör det, förutom en liten 2:årig kille som stampade i slasket och skrattade när det svätte upp brunt slask i luften.Men jag gillar våren. Och den ska komma snart.

Adventsljus

Lalilali.

Det blir nog ingen Melodifestival för och läsk mig idag. (Se mitt förra inlägg.) Mitt huvud känns som en stor, tung, snurrade tegelsten. Extremt jobbigt. Och med min snuva och hosta – jag kommer definitivt inte någonstans med den röst jag har nu.

Men då får jag mer tid åt att städa, rita, pyssla, göra blogginlägg, kolla på tv och dricka te. Och det är ju bra! Dessutom kan jag släpa fram julpyntet, med (som tyvärr är nedbäddat damm) bland annat adventsljusen! Det är ju första advent i morgon. Varför firar man advent? Jag vet varför julen firas, men inte advent … Något med ankomst, va? Det måste jag ta reda på. Kanske är det för julen snart kommer? Något har det i alla fall med Jesus att göra … Hm.

På tal om juli kom jag på det där med julklappar. Alltid lika kul att köpa, gömma, slå in (men inte att betala, däremot.) Jag gillar att slå in och göra paketet snyggt och läckert. Kanske klistra på ett klistermärke på snöret? Det är sjukt kul, tycker jag.

Det som jag mest brukar ge till mina föräldrar är teckningar. De blir nästan alltid glada och jag känner mig lite stolt. (Då brukar jag faktiskt slå i teckningarna jag gjort, så kul är det att slå in…)

Men nu börjar min tegelsten som huvud snurra Alldeles för mycket. Jag längtar tills i morgon. Trevlig advent i förskott!

Hejdå!

Bortappade röster med helgmys

Lalilali.

 Idag har jag haft tre konserter med skolan, i en kyrka med massa små sexårsverksamhetsklasser( oj, lite långt ord kanske)som publik. Kämpigt men kul. Det är tur att jag är så lång att jag måste stå längst bak för min röst sprack lite eller jag ”tappade” den på tåget jag var på. Jag är lite småsnuvig just nu. I alla fall  kunde jag nästan gömma mig lite… tills jag hittade rösten på slutstationen.Vi hade ett stort allvarligt samtal. Jag och min röst. 

I helgen ska jag göra lite allt möjligt. Bland annat gå på Lilla Melodifestivalen.  Det ska bli roligt att höra Ulrik Munther och de tävlade från de andra länderna i Norden.  Några klasskompisar som är trogna fans till Ulrik kommer antagligen vara i självaste studion och skrika till de börjar tappa rösten  som jag medan de som är mera sugna på lite snacks och läsk får sitta i ett rum brevid med en stor TV-skärm med progammet på. Härligt!

Tänk egentligen vad kul att stå på en scen och se att några, där borta till vänster har en stor skylt med ditt namn på. Sedan får du sjunga en låt du gjort och kommer på andra plats i en tävling. Det skulle vara kul om man gillar att synas stå på scenen, förståss. Sen måste man sitta på sitt rum i flera timmar och träna – om man inte redan kan sin snyggaste autograf.  Sen kommer din manager in med en bricka med té och godsaker som är bra för din röst. Det är väl nästan lika härligt som att sitta i det där rummet brevid med läsk? Eller det kanske är bättre att göra det man känner för just nu? Jag ska liksom köpa julklappar och mysa i myshörnan medan underbar musik spelas…

Var snäll, le, var glad, se New Moon

En dimmig måndagsmorgon, då alla bara ville fortsätta sova. Då alla såg ut genom fönstret och ville hem. Då kom jag på det. *Dudududuuu*

(Lalilali, förresten)

Egentligen tycker nog de flesta som jag. Ja, det finns definitivt fler som blir glada av att andra är glada. Häromdagen stannade jag för en cyklist, som höll på att trilla på personen som gick framför mig, på gatan. Hon log så fint att jag började nynna med i låten som jag lyssnade på.

Samma sak händer om jag ser någon som är handikappad på något sätt skrattar och ler, för det är så himla fint. Och självlkart blev jag väldigt glad när ett litet barn håller en tung dörr åt mig, och sedan springer ifatt sina föräldrar och säger: Mamma, jag höll upp dörren!

Jag och en kompis såg ”New moon” i tisdags. Den var inte så spännande, den kunde bli lite långtråkigt. Allt hände ju i slutet. Sista scenen är bäst. Haha. Den var bra, känns lite kort fast den är mer än två timmar. Vi hade jättekul i alla fall, tills några äldre tjejer började fnissa åt mig. Bara för att jag hade ”råkat” (Jag hade tagit en till kompisen) ta lite fler sugrör än vad som egentligen behövdes. Det var inte så kul. Det var heller inte så kul att gå ensam hem i mörkret. (Fy sjutton vad mörkt det har blivit!) Men när jag kom hem kändes det som om huset var laddat med kramar och leenden. Tack.

På natten låg jag och lyssnade på Michael Jackssons (lugna) låtar. Han gör mig glad med. Bäst är nog ”Whatever happens”, för den är så skön bara. Haha.

Nu ska jag se på film. Hejdå!

Bakhelg

Lalilali.

Ledsen för att jag inte har skrivit på några dagar. Jag & en kompis har sovit över hos hennes farmor och farfar. De brukar ha en bakdag tillsammans med några i släkten, som en tradition och så fick jag också följa med den här gången. 

Vi bakade pepparkakor och massvis med annat bröd, och pepparkakorna var nog roligast att baka. Vi hade köpt massor av olika former innan och några hade farmodern och farfadern själva. Gubbar, gummor, grisar, giraffer, krokodiler, hästar, bockar, hjärtan, tomtar och änglar. Det blev en härlig blandning.

Jag tycker det är roligt att de börjar sälja lite roligare pepparkaksformer nu. Det blir kul när det finns så många former att välja mellan, & dessutom tycker jag om att äta de roligt formade pepparkakorna. Det är självklart, jag vet, men iblan kan det nästan vara roligare att baka små giraffer än hjärtan. I alla fall, det var en mysig helg!

Jag ser verkligen fram emot julen. (Som  absolut inga andra gör…) Det ska bli så otroligt mysigt med tända ljus och pepparkakor och glögg och allt annat. Men framför allt bakandet.

Sprutor och Teateruppvisning

Lalilali.

Igår. Så fort jag tänker på igår ryser jag lite. Men bara lite, så farligt var det inte att ta sprutan mot Svininfluensan. Men det gjorde ont när sköterskan stack in nålen ( om du är lika känslig som jag kan du hoppa över detta stycke) i min arm och ett sus av obehag kändes en stund. *Ryser

Därför hade jag svårt att öppna dörren hem, skriva snyggt i skolan och framför allt spela teater. Idag hade jag en liten teateruppvisning på Calle Flygare. Om ni undrar hur det går till så är det ganska ganska kul om man har roliga kompisar. Så ett tips är att börja med en kompis. Sen, nu på vår uppvisning så var det mera som en öppen lektion än en uppvisning. Nästa termin ska vi ha en riktig uppvisning. Alltså spela en riktig pjäs.

Godnatt!

David Bowie

Lalilali.

För några dagar sedan lånade jag pappas dubbel-CD med David Bawie. Och sen var jag fast. Eller rättare sagt – jag är fast. Fast eller mera Fångad i musiken. Så fort jag är hemma går jag upp till min dator och går in på min spellista och lyssnar. Man blir glad av hans låtar! Speciellt låten ”Changes” som också är en av de kändaste låtarna. Jag har drömt om den, om en person som till musiken trött går upp ur sängen, tänker ”en ny dag, typiskt” … Sen när personen går ut ur huset kommer refrängen igång och allt blir plötsligt glatt och lätt. När låten börjar ta slut så går den och lägger sig igen, men ser fram emot nästa dag.

Ibland känner man sig vemodig, som en djup känsla i magen. Som om man var kär. Fast man är ju lite kär i musiken …

Så jag ber er. Ge David Bowie en chans så kanske alla blir glada! Men om du inte gilllar ”stilen” så är det ju inget måste.

Låt era öron njuta och lyssna på Bowie!